En framtida dröm…

Det var sommaren året 2023 och vi skulle börja vårt road trip ner till Italien dagen därpå. Jag hade tänkt på det länge, på varför jag inte kunde släppa taget. Vad var det jag klängde mig fast i? Känslan av att jag annars skulle missa något? Eller var jag orolig att förlora kontakten med människor? Nej. Jag var rädd för att om jag skulle släppa det här så skulle jag släppa tron om att jag var gjorde framsteg mot min konst-dröm. Men vem var det jag försökte lura att jag var på väg någonstans överhuvudtaget? Inte någon annan än mig själv. För jag var inte på väg någonstans. Jag målade och ritade och sketchade och drömde om att någon gång bli bättre. Ibland blev det bra och då visade jag det för omvärlden. Ibland blev jag missnöjd och då fick inte en annan levande själ veta att jag hade spenderat tid på att skapa sådan skit. Jag hade ingen plan. Jag blev bara stressad över att jag borde ha en plan.
Så där och då dagen innan sommarsemestern skulle börja tog jag bort Instagram, och jag har inte varit inne sedan dess.

Jag mår mycket bättre. Att bli av med det eviga scrollandet, gillandet och det ständiga flödet av andra människors prestationer har gjort att jag inte bara mår bättre i mina egna bedrifter utan även blir gladare över andras. När jag inte längre fastnade i ett omedvetet jämförande kunde jag se skillnaden i det jag ville komma fram till och det andra redan åstadkommit.
Jag hade en fantastisk semester utan att behöva känna att jag skulle ta så fina och inspirerande bilder som möjligt. Jag dukar upp mysiga helgfrukostar varje helg endast för min lilla familjs skull. Jag hittar min egen stil både inredningsmässigt och kreativt för att jag inte längre blir bombarderad av andras. Ja. Där är den stora skillnaden. Jag har äntligen kommit in i att skapa bara för att skapa.

Jag har en framtida dröm med mitt skapande. Det ska jag inte sticka under stolen med. Förhoppningsvis kommer jag någon gång i framtiden ha en liten del av internet som är min egen där jag kan sälja produkter som jag skapar. Jag har idéer. Många idéer… Men där jag tidigare kände mig stressad över att jag snart var 33 år och inte kommit ens ett litet steg på den drömmen känner jag mig nu lugn och hoppfull. För jag fungerar inte som de 23 åringar man ser i sociala medier som har sin webbshop som sitt heltidsjobb (om inte mer). Jag har inte den längtan. Jag längtar inte efter att ha en stor shop som säljer en massa och att det ska ta hela min tid. Jag längtar efter att få rita. Att få vara kreativ och att kanske en dag se ifall andra tycker det man gör är värt att betala lite pengar för. Men det är inget som ska hända nu. Det kan hända när jag är 50, eller 60 eller ännu senare. Just nu är jag så nöjd att skapa endast för mig. Jag är så glad för att jag har tid att utforska!