Att döda kreativitet…
Jag har inte målat på evigheter. Det känns som att varje motgång har gjort att det blivit extra svårt att ta upp penseln igen. Varje penseldrag som torkat för fort, skuggan som blev för hård, varje liten detalj som inte blev exakt som jag tänkte har brutit ner mig bara lite mer än det brukar.
Det stressar mig att ta paus från något som jag vet att jag älskar och strävar att bli bättre på. För jag vet att för varje pausad vecka tappar jag kunskap. Sakta förlorar jag en del av den kunskap jag införskaffat mig. Men ännu värre, så vet jag att det kommer gå långsammare tills jag kommer dit jag vill.
Och ja, jag vet att många säger att motivation inte skapas av inspiration utan att man bara ska sätta igång och då kommer motivationen av sig självt. Men jag tror inte att det fungerar på mig. Utan initial inspiration blir det jag målar nästan alltid… ja, skit, rent ut sagt. Men de målningar jag själv är mest nöjd med är dem jag målat när jag hade inspiration och vilja upp till öronen redan innan jag började.
Vart jag vill komma med detta?
Jo, i veckan upptäckte jag att jag inte målat eller ritat ett streck på ungefär 3 veckor. Ängslan jag får när jag upptäcker sådana här perioder är svår att förklara, men för det mesta handlar det om sådana tankar jag skrivit om här ovan. Jag vill inte ha något schema på min kreativitet för jag vet att jag då dödar den. Jag målar när jag vill måla. Aldrig oftare än så. För att måla, för mig, är ett sätt att fly från krav och förväntningar av andra. Sådant har jag tillräckligt från annat håll. Det jag målar – är jag.
När jag gått med denna ängslan i ett par timmar förstår jag att den handlar om att jag inte känner att jag kommer vidare. Men att komma vidare behöver inte alltid handla om att bli bättre. För som sagt så vill jag sänka kraven på vad det betyder att bli bättre. Så istället satte jag mig ner och skapade det som ni ser framför er nu. Min alldeles egna kreativa journal, där jag får leka av mig all den skaparkraft jag äger.
Här ska jag visa de projekt jag håller på med, jag ska skriva av mig om de tankar dem skapar hos mig. Då och då kommer det säkert komma någon sorts text med poetiska inslag, för jag saknar att skapa med text så att hjärtat blöder ibland.
Vill du följa med så får du följa med. Jag skulle bli överlycklig om du tycker att mina texter är värda din tid att läsa eller att mina bilder är värda att se. Jag svarar mer än gärna på era kommentarer och har gärna kontakt. Men jag kommer inte jaga kommentarer eller ”likes”. Jag kommer inte be er att kommentera på varje inlägg för att jag ska synas mer. För vet ni vad? Jag orkar inte det. Min kreativitet skulle dö av det.
Men nu kör vi va?
Välkommen hit! Hoppas du ska trivas, men gör du det inte, så välkommen ändå.